demoner i mörkret viskar om ett suddigt förflutet
och om oss som slutet på någonting gammalt och förstört

hånfulla ord studsar mellan väggarna
smular sönder det sista hopp och
slår spiken i kistan på det som en gång föreställde
..:kärlek:..

två kroppar i natten
nära men ljusår ifrån
två varelser som söker värme
som tar och tar.
men aldrig ger.
en matematisk formel som ingen kan lösa
en plump i protokollet. en nedåtgående spiral.


att vända blad
att våga existera i en annan form
S i n g u l a r
Hennes läppar formar ordet ljudlöst
Det känns strävt men hon känner ändå
något som kan föreställa lugn?