Han har mitt ansikte
Min ångest är hans levebröd
Demonen som vaktar mitt fängelse
han kommer vara med mig till min död

Det tog mig många vintrar
Länge letade jag fjärran och när
Efter nyckeln till mitt fångenskaps portar
sökte aldrig i min egen karaktär

Den insikt jag nu fått i livets symmetri
Är att jag är en fånge av mina egna brister
Och jag kommer aldrig nånsin bli fri
förrän jag lyckas bemästra dessa laster