midsommargästerna bara vällde in. barndomskamrater, grannar och musikanter. långbordet räckte runt hela gårdsplanen och fylldes på efterhand. bagaren som lovat leverera kakorna dök dock aldrig upp. i stället kom en hög skinntorra tanter som var rädda att bli bestulna om de hängde av sig jackorna. de visade sig vara morfars bridgekompisar. jag sa att de kunde hänga jackorna över stolsryggarna och gav dem varsin engångsmugg. morfar spelade dragspel för glatta livet. det var svårt att dansa på ängen nu när han hade besatt den med kullersten och anlagt simbassäng och när åskmolnen hopade sig, men vi gjorde vad vi kunde, jag spelade fiol medan syrran dök från kanten och jagade bollar för att illustrera hur de sköto efter honom med tusen gevär och vill du mig något så har du mig här. sen fick det väl bli långdans och levande statyer på gräsmattan.