från landbryggan ser
flickan med tjärnögon ner
på sin mage.
de lite för vita händerna
mot det svarta tyget.
”jag har fått en mage”
säger hon.
”jag har aldrig haft en mage”
och jag tänker att en
kan tänka sig många förklaringar
där.
är man villig, besöks man av sommaren,
den gör saker med oss
och ristar in spår, som vi inte kan rå på.

då dyker flickan i.
för en stund ser hon ut som ett
sagans rå, silvermörk
i vattenbräckt sommarsol.