vi repeterade en teaterföreställning om Döden. affischen gjorde jag i sista minuten, de sista bokstäverna skrev jag dit med blyerts i baksätet medan mamma körde. tyvärr fanns det ingen kopiator, varken på Folkets hus eller på stjärnskådespelarens jobb. nåväl, vi fick väl nöja oss med att hänga upp originalet vid entrén och hoppas att det kom publik ändå. under tiden som vi väntade på att teaterlokalen skulle bli ledig blev ensemblen bjudna på fika i foajén. vi fick det bästa hörnet med mjuka lädersoffor. vaktmästaren drog av tygskynkena som täckte möblerna och log vänligt. lillan blev förd till dagis på andra våningen. där skulle hon få vara medan vi spelade. hon protesterade men jag förklarade att dom hade fika där också. efter en kvart kom hon tillbaka nerför trappan, genomvåt och arg. hon förklarade att fröknarna var dumma och att kakorna smakade kräk. jag ställde henne i badkaret och satte på vattnet. hon ställde sig under kranen och tvättade sig alldeles själv. jag påpekade att hon hade blivit solbränd, linjerna efter bikinin lyste vita mot den bruna magen. hon log överseende, det visste hon ju redan.