tänker på de svällande
i rötmånadens frost,
de nu till hälften uppluckrade.
mosigt, övermogna känslor bubblar
och ditt ansikte, din närvaro
borrar in längtan.
ett mörker spänns, som en tandställning, över tungan
och orden blir fiskkrokar i munnen.
jag tar ditt ansikte, kysser varsamt det svällande
de till hälften förbjudna.