Hur jag undrar...
Ett flickebarn
mjukt framburet av vågen
en ensamfärdens gåta
den tilldelade prologen
länge o långt drev hon
över ändlöst öppet hav
till synes utan styrman
bortom tidens tysta nav
men skutan vill nå land
likt diktens Samarkand
få vila ut i moderns famn
hon ska bära livets namn
Solen värmer
stegen vet
det vinden viskar
lockar, bär
Säg mig;
hur jag undrar
vem jag är
morgonrodnad brister
och livet sakta gryning
når
hårda vindar viner
lyckans honungssötma
blev smärtans bittra gråt
ensamhetens tunga ok
frågor söker svar
livet vill sig själv
jaget önskar mening
... finna
Hjärtat ropar
hör hur vädjan
talar utan ord
om den hon kom för
men som dväljts i rädsla
allt för länge höljd
i skuggans dal av enfald
vilsen pressad
... sargad
rusat tusen mil
trötthet tär i sinn
ändå orkar ögat
njuta fladdret
från en ensam fjäril
träden ropar
hör dess mummel
tala utan ord
där i gläntan
finns en knutpunkt
kärlekskraftens äril
Solen värmer
stegen vet
det vinden viskar
lockar, bär
Säg mig;
hur jag undrar
vem jag är
nu när dagen faller
och livet sakta skymning
når
Så länge ljuset faller
på ditt tempel
kan du inte fly
från din egen skugga
blott gömma dig
uti densamma
men då ska du inte heller
finna vägen hem
När hon blundar
hör hon melodin
en kittlande ton
värmande hopp
sakta stiga
spira
anta form
Hon vandrar i ljuset
mogen likt säden
tärd av livet
likt de vindpinade träden
tätt följd av egen
foglig skugga
© Chawa 2015-08-17