det var helgdag på elfirman, fast den verkade bara gälla för cheferna. Epålett-dagen, det var som elektrikernas första maj eller nåt, man skulle gå på stan i uniform och paradera. både Elias och platschefen var lediga men platschefen kunde inte slita sig från jobbet, han satt där med sitt röda bockskägg och sin ölmage och drack gin med sugrör. han sade sig misstänka en av de unga kvinnliga praktikanterna för att ha snott hans drink. det hade hon inte, det var bara ett klumpigt sätt att flirta. jag blev svartsjuk, hon var ju bara nybörjare. själv hade jag ett finfint CV och min senaste beställningslista av kablar, muttrar och skiftnycklar i olika dimensioner hade fått beröm för sin kommatering. 

jag försökte arrangera några vita blomrankor i ett saltkrus för att förgylla arbetsmiljön men jag hade svårt att hitta en upphöjd plats att placera det på. de längsta grenarna stötte i underlaget. kontorslandskapet liknade mest en skog och jag gick vilse flera gånger. jag gav upp och satte mig och spelade dataspel i stället.

min avatar var en röd blomma och därför sårbar för rött. om hon åt en jordgubbe och sedan blev skjuten med en röd pil kunde hon dö. motsvarande villkor gällde för min skära motspelerska, som åt marschmallows och var utsatt för räkchipsen som singlade genom luften. bästa sättet var att hålla sig till fiendens mat. fienden var mörkbrun, serverade choklad och sköt med kaffebönor. en något ensidig kost, men vad gör man inte för att överleva.