Han går nu

jag kan se i hans
svarta blick
att han går nu
dessa ständiga avsked
föraktet

etsat i hans pupill

Den lilla högen
med skitiga kalsonger
ligger
i ett hörn på golvet
förmodligen
lämnar han dom där
tror
att jag tänker tvätta dom

Min hand
griper tag i disktrasan
och med väldiga svep
torkar jag köksbänken

Med stela ögon
ser jag i ögonvrån
hans modlösa reaktion

hör honom mumla
nåt om
sina dvd-filmer
nåt om sin dator
om sin cykel

Så lägger han
kalsongerna i väskan
rakapparaten
kortleken
alla nummer
av Vetenskapens värld

Jag väser mellan tänderna
måste väsa
inte säga nåt klart och tydligt
ha kontroll över smärtan
över
gråten över kylan

inte falla

Hans hand rör vid min axel
och
mitt hjärta dunkar så hårt
när
han går mot dörren
går ut från mig och mitt

När dörren slår igen

fortsätter disktrasan torka
utan mig

Jag lägger mig på köksgolvet
och
frigör mina tårar

Nu var det sista gången


BodilSandberg-06