sommarnattens pokeransikte
döljer handen bakom ljusa moln
som inget säger
om den kommande hösten
under tystnads valv

trasiga händer famlar i skymningen
i det gamla päronträdet
händer det något
så långsamt att ingen ser
innan det är för sent

Sergej sover vid sitt piano
någon ruvar på sina oskrivna rader
mellan träden kan jag se
hur dagen blir allt mer hotfull
i all sin förtegenhet

jag föreställer mig skärmflygare
under den torra gräsmattan
himlen som ett blått akvarium
med omvänd dragkraft
för de som hoppar där

vi har lämnat vattnet
ändå står vi med våra lungor
utan annan förberedelse
än den takt vårt hjärta har
i skogens omlopp