i natt var det spöken överallt. först var det ett lysande, avlångt hål i den röda trappan. väninnan såg det också. när hon själv ställde sig där och förmanade mig blev hennes tänder och ögon självlysande. munnen öppnade sig i ett jättelikt svartvitt grin. vi blev rädda och gick och lade oss i sängen för att lugna ner oss. jag höll om väninnan. hon hade ett hål i magen. då hörde vi båda en röst ur väggen, först skrapande och sedan tydlig. väninnan viskade att där hade stått en radio förr. jag tyckte mig känna igen en av rösterna, blev misstänksam och gick ut i köket. där satt den bleke pojken med de stålbågade glasögonen vid bordet och pratade. jag hade haft rätt, det var ett runt hål i väggen. 

jag tog bussen hem, lade mig i min egen säng och stängde dörren. efter en stund kom en medelstor, svartvit fläckig hund in genom den kvadratiska kattluckan, som tydligen flyttat sig till sovrumsdörren. hunden såg stark ut, men inte farlig. jag tror det var en västgötaspets.