"Jag vet!Jag vet vad vi ska göra!"

Alla riktade sina blickar mot den som utbrast den frasen.

"Titta,titta!!",pekade han med lillfingret," Där ligger en medvetslös flicka.
Vi kan förena vår fallna ängel med henne.",avslutade han entusiastiskt.

Gråblek buske av ögonbryn kröp högt på den äldre gestaltens panna.
Han lade ett krokigt pekfinger mot sina läppar och viskade,

"Tssss!",och med hemlighetsfullt ansiktuttryck sade han,
"Det är en bra ide! Hon kan bli den nya enheten av oss."

Lätta suckar svepte över altaret.Vaksamma ansikten animerades
och den rymliga kyrkans utrymme fylldes av skratt.
Det skimrade,ekade studsade bort från kyrkans urgamla väggar.

"Tyst!",befallde den äldre och stirrade framför sig.

Han sträckte fram skugglika händer och rörde dem med flummiga rörelser.
Det grova ansiktet blev ansträngt och i den kalla blicken syntes livlig glans.
De tunna,blåaktiga läpparna viskade.

Plöstligt slocknade månens ljus bakom fönstren. Kyrkans utrymme fylldes med kraftigt viskande
och luften gick i rörelse,och började gunga. Allt blev upp och ner.Mitt i det kaoset
växte silversken och det spred sig överallt.Det var så skarpt genomträngande
att alla skyddade sina ögon med händerna.

Den fallna träskulpturen blev transparent och lyfte sig från golvet
flög fram till den liggande flickan, stannade över henne ,
gungade fram och tillbaka och trängde sen krampaktigt in
i hennes kropp.Det starka ljuset försvann och bara ett svagt sken lyste inifrån hennes kropp.

Den gamla gestalten gav order till de andra,
"Blås, blås alla,hit mot altarets hjärta!"

Lätt vind svepte in i rummet, lyfte upp flickans medvetslösa,
fjäderlätta kropp och snurrade den till sig.
Alla sträckte fram händerna och fångade in den.
De pressade ihop den och placerade den i en tom cell.

Deras vaksamma ansikten lystes upp.De kastade blickar på varandra och plöstligt
stelnade de av klockans slag.

f.f