tårar som hotar att falla mot backen
ord som fallande istappar
haglar över oss

vi båda har gjort oss skyldiga
till såren som går djup i hjärtat

jag är skyldig till dina
och du är skyldig till mina

med ilskna rörelser torkar du bort
den trår som vågat sig ner
ner för din flamröda kind
mot din vilja

din ovilja att visa svaghet
men älsklig alla får gråta

vi har våra meningsskiljaktigheter
men den ömhet jag känner för dig
får mig att glömma vad du gjort
och förlåta de jag gjort