caféets hårda ljud, klirr med
koppar, bestick, tillgjorda skratt och
kön ringlar lång mot terassen; det
är faktiskt otroligt, det
är faktiskt oktober, vi ler
tuggar i bullarna och

allting är så ytligt men vi har
en intressant diskussion över
det varma mjölkkaffet och
mannen till vänster om dig ser
utländsk ut, stirrar på
mig medan damen

verkar att bli ett med tyget,
ryggstödet, välklädd;
det viktiga försvinner i
nagellack och
solglasögon och jag läppjar på
kaffet, tillåter

och lyfter det ena benet över
det andra, måste vidare, måste
andas, på gatan alla andra,
blandade, alla likadana men
vem bryr sig, kan vara du, eller
jag, han på soffan,

hon med lacket och mitt hjärta
bankar, ska vara mer, livet; men
solen skiner och på
H&M har de nya höstkläder
världen är faktiskt alldeles
global