de var det grovhuggna ljuset, som lockade.
likt den signalen som lockar malar
att flyga rätt in i de brinnande ljusen.
förvandlar dem till siluetter av änglar
de far runt, störtande
slår de upp,
likt passerande ljuskäglor
och försvinner.
att brinna, störta och resa sig.

de var det sista du kanske aldrig
förstod att ja förstod.
trots dina varningar, ville ja vara malen
i ditt grovhuggna ljus.