Jag har en lista i min mobil med kommentarer som du har fällt. Obetänksamma, idiotiska, sårande kommentarer. En lista med kommentarer som inte gör dig till en särskilt fin människa, en lista som inte gör dig till en särskilt fin vän. Och jag håller dig på avstånd nu, du min vän som inte gör mig någonting gott. Jag håller dig på avstånd nu, och det sorgliga är att du inte ens själv förstår varför.

När jag beklagade mig över min trasiga pappa-dotter-relation som du visste höll mig sömnlös om natten och gråtandes om kvällen utbrast du "problemeeeen" och förminskade min existens.

Närhelst jag har någonting fint att visa upp eller berätta ska du alltid bräcka mig med det du har som är finare.

Du svarar inte på mina sms för "vem orkar svara på dina sms", du har satt griller i huvudet på mig som hämmar min självkänsla var och varannan dag, och du har sagt åt mig att jag faktiskt inte kan vara den jag är. För den jag är är enligt dig emellanåt konstig, och konstig, nej fy, det kan man ju faktiskt inte vara.

I ditt huvud är du Guds gåva till mänskligheten och alla som inte är som du är konstiga. I din värld är ditt ord lag, i din värld är du rätt och andra fel.

Men det är du som gör fel. Det är du som sårar andra. Det är du som lämnar en bitter, besk och ambivalent eftersmak hos andra när du går.

Inte jag.