Han  visste att såret hade läkt,
ärrat,
men han kunde inte ha det så.

Han pillade,
pillade tills ärr-vävnaden
föll bort,
han ville känna blodet,
känna det rinna,
igen.

Smärtan är nödvändig,
det är endast då,
han känner sig levande.

Det kanske är sorgligt,
egentligen.

Han känner sig inte mycket gladare;
för även om han känner sig mer levande,
så kommer ju ångern efteråt.

Såret kommer att läka,
igen,
och sedan kommer allt att börja om,
igen.

Han behöver smärtan,
för att överleva,
vissa dagar

även om han kommer ångra sig
igen och igen.