Hon såg och se
Ett rymdskepp av svalor
Som fyller fantasier
Om en egen värld
Svalan landar
På HENNES arm
Talar till henne
Jag älskar dig!
Hon se inte förvånat på
Känner igen rösten
Från en svunnen dröm
Där allt höll ihop
När tiden stod still
Fast allt rusade vidare
Hon rös
Rösten skapade vågor
Orden var orkan
Svalan var en bild
Hon var en skapare
En konstnärinna
Den fria fågeln flög upp i skyn
Återkom
Med näbben full av mygg
Bjöd henne på lunch
Hon trillade
Med sitt skratt
Och sade Tack
Allt glittrande
Från henne gick kraft
Svalan förundrades
De åt i glansen
De var lyckliga