dina ögon är det serum
världen behöver
i slutfasen av dagens ro
ditt väsen är en gåta
tonsatt gång på gång
i ogripbar översättning
av närvaro till handling

du strödde dina pennor
längs fårorna i marken
du befäste en övertygelse
korta stunder mäktar med
innan slutgiltigt drar i molnen
som vore de rullgardiner
under en blå himmel