Luften är fuktig och dimman ligger tung 
över skog och mark. Gräset glittrar av
vattendroppar och fast klockan är halv 10
känns det som om det är tidig morgon.

Naturen håller på att göra sig redo för den
långa vintern. Den smyckar sig i sprakande
färger och man kan känna kylan som kryper
allt närmare.

Även om solen värmer lite vissa dagar är
det bäst att följa naturens råd och göra sig
beredd. Träden klär av sig mer och mer,
medan vi gör tvärt om.

Vissa åkrar ligger nakna, skördade på sina
grödor, medan andra fortfarande väntar
på sin tur. Höstsådden har kommit upp
och bildar ett skört, grönt, vackert dis.

En kråka flyger på tunga vingar och för-
svinner snabbt ur synhåll.
Jag sätter på en skiva och flyter med i
musiken, medan milen rullar på.

Ser många björkar som står gula mot de
gröna granarna på båda sidor av vägen.
De lyser så fint mot den gråa himmelen.

En liten grusväg försvinner mellan
stammarna och jag kan inte låta bli att
fundera över om där finns några svampar.

Mitt på ett stort fält som är täckt av brun-
gula, torra ormbunkar står det en hobbe 
med höga tallar, som stolta sträcker sig 
långt uppåt.

Läser roliga ortsnamn på gula skyltar och
tänker lite på människorna som eventuellt
bor där. Stora, majestätiska ekar inramar
bilden av hästarna i hagen. Det är fina,
välskötta marker.

"Sockerbitarna" runt ladugårdarna är inte
längre bara vita. Det finns både rosa och
gröna också. Ser högar av stockar ligga
lite här och där. Det kanske ska bli till ved
att använda i en braskamin när vinter-
stormarna så småningom viner runt husen.

Undrar vad "Cafiket" är för något?
Aha...ett mellanting mellan Café och Fik!
Det ligger så vackert där vid sjön, men vi
har inte tid att stanna. Måste vidare.

Usch! Kalhyggen är inte roliga att se, men
senare kör vi förbi en slänt med torra,
svarta lupiner och minns då sommarens
alla färger. Kom smidigt förbi den stora
staden och fortsätter på vår väg söderut.

Mitt i ett hav av gulgröna björkar står
resterna av ett stort träd som sträcker
sina torra grenar mot den grå himlen.
Så kal och död, men ack så vacker.

Wow! Här varnas det för vildsvinsjakt!
Det kan behövas lite överallt. Ser två stora
fågelsträck. Ja, det är nog hög tid för dem
att ge sig av till varmare trakter.

Nu är vi ute på motorvägen, så nu går det
fortare. Terrängen är fortfarande kuperad.
Skogar, åkrar och vattendrag avlöser varandra.

Så kommer vi ut ur kullarna och den skånska
slätten breder ut sig framför oss. Trots dimman
ser man en bra bit framåt. Fågelflockar över
den svarta myllan, vindkraftverk som sträcker
sina vingar mot skyn, träddungar runt gårdar
och vackra alléer som delar av landskapet.

Trafiken blir tätare och små samhällen av-
löser varandra. Elledningar korsar bilden
överallt och jag ser att träden är grönare här
än hemma.

Så svänger vi av från motorvägen, kör en
liten bit in i staden och så är vi framme.
Nu väntar ett dop för en ny liten släkting.
Efter det blir det mat och trevlig samvaro.

Senare blir det dags att åka de 30 milen hem
igen, men då i mörker.

Nu tackar jag för sällskapet och för att ni
ville följa med på min lilla lördagstripp.
Må väl och sköt om er.