Konkursfärdiga Nockebytvättens biträden arbetade utan lön, vi ringer Japan. Det är dyrt. Ekande källaren full av mjäll som insekter, sjukhusets illa farna lakan. Det luktar blå tunnelbanebetong, godisbridge, och såklart Cluedo. Jag och My dricker rödvin på helgen. Allt blev smutsigt. Vi är som en städhjälp som slarvar hemma. Om hvinden ligger på från stearinfabriken skapas Naftalenstank för arbetarklassen där vi ömsom låtsas. I bara en dag på sommaren dånade ett kioskbygge, sedan hade det massor av kunder. Luktar det lim, torskar? Bara ett helt lätt hänglås i smedjan, de dova kontorsutrymmena som en papplåda, har de inte tänkt på att vi är människor, det är 70-tal, efterkrigstid, och jag är för ung i sinnet för att arbeta. Så håll ihop knäna. Blivande Älskaren var, pianospelande 7-åring. I bombast lite på skämt sagt. Djävligt mullig samtidigt som miljoner saker händer från dag till dag. Det är alltså inte tråkigt att vara här. Hur gick det med "den och den" från vårt förra samtal? Hon kommer ihåg det. Du är lamm. Du är får. Du nackar broiler. Men hur länge kan du vänta?

Programmen har i samtliga fall ersatts av spel- och lekprogram. På jobbet förlorar My sin själ. Man manglas. Stora sjok av damm. På radion en klagande Peter Lemarc och Iron Maiden. Tv:n... främmande, absorberande, ensam... Äntligen förmodar jag att jag har bestämt mig för att se Marmeladupproret på datorn i stället. Om man lägger manken till och får filmen visad på tv två gånger i rad lämnar du mig att dö. Eldar lagerblad som serveras med iskall hallonsås-punschparfait. Visst har ert konditori hållit på med Gulligull.

Log i smicker, tänkte mig med detta vykort som kom, varför inte älska? Du är väl inte elak för nöjets skull? Han får nu faxet från "Svärmor". Han får föreställningen att en plansch dök upp längst upp. På Klinten. Sade till de som hade peruker att jag nu bor nära Divoka Sarka, men jag sade inte hur nära... ha ha ha... klädpokern i rummet över... Amen dog samma dag som Jarl en särdeles händelsefattig dag med Von Porat då vi fastnade i törnbuskar. Tappade skräckdesserten på golvet av sinnesrörelse... Skräckdessertens symboliska nittiotal.

Han räcker mig en blombukett av mögel, och ett möte vid taxistationen. Tyvärr lärde vi aldrig att känna varandra, tjäna varandra. Bara säga tjena ibland i skärgården. I påsen mögelhärd, fallne ängel?

Växer i hennes mage som byssan lull koka kittelen full och hennes humör är som en pendel, vilka gotiska och fräcka tatueringar, hon lever som hetero. Ikväll inget och ingen att prata med, golfänka, mannen är iväg och spelar så sitter hon framför en tv. Hennes brev skulle skrivas så fort de gav sig tillkänna. Från Wales, men till Ösel, oh... Hon hade ett visir och drog ner en spinnrock, i en annan hänger tårtbiten i leprasjuka fantasier om hur det ska bli när han kommer tillbaka, tillbaka från ön, hon vill inte det. Han kan också försvinna. I sin fantasi ligger hon och kysser en annan så han kan flyga och fara om han inte kan säga de rätta sakerna och hon är otålig, han är seg. Vad gjorde han i taxin efter den begravningen? Minglandet av årsskiften som dök upp och var för många, alldeles för många. Men hon skickade ett brev till mig, hon. Valrossbrigaden var filmen hon såg när hon knäppte på sin tv som bara hon kan. Hon har berättat om kriminella gänget och myntan som kastades ut var kanske en profusion of filth, Tobias ansikte under en hatt av gips och LSD, det var skönt att ha en finne i sitt eget hem i början, men kände sig aldrig som invandrare. Men, hon kan inte finska även om hon har rötter i Savo så ängsligt, mitt i Purfinland, där de båda hade anor. Klart att de förstår vissa ord men mest minä en puhuu paljon suomea, alltså bristfälligt på den punkten. De har ett bra uttal. De har dyr champagne förutom schnitzeln och tårtan. Det var kaos nu när han var borta.

Så sätter hon sig ner och tecknar och ringer en väninna hon inte har pratat med på ett år. Purpurröda nerver och det gamla hjärtat som en veteranjuvel för detta ändamål, nej, de har bara glidit isär, hon hade slutat med att sjunga, blivit journalist och fått ny familj. I synagogan mellan deras forna läppar virvlade julpoesin kunde man tro utifrån men inför varandra kände de en stor likgiltighet. Mött i en grind av hennes vakna natt, när hon ringer är klockan det dags nattklubbarna stänger, det är ett misslyckat samtal och hon får luren i örat en gång för mycket. Hon lägger sig ner i sängen som har samma material som pengar, då är hon påverkbar.

Men på morgonen fick hon sin belöning. Lärde upp en parvel inne i staden. Stockholm Stenbock tror att kärleken är. Bar The Exotic Panda utmed den tjeckiska ateistgatan.

Och befrias.