Och jag är så jävla trött på er alla som mår dåligt. Ni mår så jävla dåligt och tycker så jävla synd om er själva. Utan en tanke på att det finns fler människor i den här världen som mår dåligt. Ni jävla egon tror bara att det finns just ni som mår dåligt. Utan att ens snegla på värden runt omkring er säger ni att ”vi mår sämst”. Och klart ni mår dåligt, herregud människor, vi mår alla dåligt idag och springer till psykolog för varenda litet problem vi har. Gjorde pojkvännen slut, stoppa fingrarna i halsen. Svek din bäste vän, skär sönder din kropp. Drick upp glaset och töm ett till så kanske du glömmer att du inte fick ett MVG. Som alla andra fick.

Skratta, le för helvete era deprimerade as. Ni säger att skära er hjälper. Ni säger spyan framför er hjälper och den tomma flaskan gör er lycklig. Pillren ni sväljer kallar ni himmelriket. Men om det nu hade varit så jävla bra så hade ni mått bra. Konstigt nog gör ni inte det. Hade det hjälpt hade ni aldrig mått dåligt, kanske hjälper det för stunden men i helvete det hjälper i längden. Det kommer bara att dra er ännu längre ner. Längre, längre ner.

Ni skapar ett problem bara för att ni SKA må dåligt eftersom alla andra gör det och man nu är glad så tycker alla att man är konstig. Så fort jag ler är jag ett svikande svin som inte inser hur hemsk världen är. Som inte ser världens lidande.

Ni tror ni lir lyckliga av en speciell sak, ni har hakat upp er på att om ni uppnår det där jävligt omöjliga målet kommer lyckan bli er.

Vet ni vad? Ni kommer aldrig nå lyckan eftersom ni tror att ni vet vad lycka är. Ni är så förblindade av visionen om ”lyckan” att ni inte ser att den finns runt omkring er.


Fy fan för att ni är så jävla blinda.
Fy fan det är så jävla synd om er.
Fy fan för er blindhet.