Men du säger ändå ingenting alls
fastän jag bad dig tusen
och tusen gånger åter
vilar dina läppar mot varandra
och öppnas bara de gånger
de kysser mig
men de trivs nog tillsammans
för det händer allt mer sällan

dina vackra ord och enkla kärleksförklaringar är bortblåsta
försvann med solens varma strålar
och du är lika kall
som trädet utan sina färgglada kläder
och kyler ner mina kinder med tårar
jag fäller nätterna igenom när du vänder ryggen mot mig och somnar

precis som alla andra

du är inte alls så speciell duutgav dig för att vara
romantisk
du blev precis som alla de andra
likgiltig

precis som alla andra