och meningslösheten och medvetslösheten avlöser varandra
när verkligheten inte finns att tillgå
när sorgen skrivs i blod som målar om hela stan i natt
under alla taken springer vi omkring och kallar
varandra namn vi bara hittat på
för att få en identitet
i ett kompakt mörker vi bara kommer igenom
med flaskan som kompass
under mascaran som döljer
allt det där din mamma alltid sa var vackert
svider kajalen och rinner ner längs kinderna
i takt med musiken som vibrerar under fötterna
för att allt det där du trodde var ditt
tog någon annan hand om
men i sällskap med förfallet
rör sig de sönderskavda fötterna
på jakt efter någonting att uppehålla sina läppar med
under tiden som rummet snurrar allt fortare
undrar du om det inte fanns någonting bättre än sönderskurna kvällar
som alltid slutar i kaos på toalettgolvet
för \"tid att gå hem\" existerar inte i vår värld