du rättade till mattan
kontrollerade spisen
jag såg dig göra det ofta
dag efter dag

när du tittade på mig
tittade jag ner

det kändes så pinsamt

jag klandrar dig inte
vi bär alla på ångest

vi reducerar vår smärta
stänger in den
så att ingen ska märka
hur vi skakar och lider

kvar blir de yttre tingen
våra stöttepelare
spisen blir en vän
som inte försvinner