Bara vi två här
regnstänkta kullerstenar
mörkret har sitt ljus
och du vill möta natten
neonljusen blinkar
vid hamnkvarterets krog
något drar i orossjälen
ett vildsintare vatten

Bara vi två här
vid barndomens ängar
solvarma klippor
vid saltsänkta stränder
snäckornas sånger
är svaret på melankolin
av längtan till upprättelse
mjuknar våra händer

Bara vi två här
och motorvägen bullrar
du vill ge dig av
men stannar ändå kvar
du fylls av missmod
ändå upp till brädden
själen ropar efter lycka
inga tvetydiga svar

Bara vi två här
vi knäpper våra händer
kanske någon hör rädslan
på klippan där vi hänger
segelbåten har sjunkit
den vi skulle ha bordat
lyckan kommer smygande
hjärtat den spränger

Bara vi två här
jag reste mig långsamt
du slöt fred med naturen
och somnade i min famn
fönstret spikades för
förkromade skruvar
under de vilda stjärnorna
nådde vi slutets hamn

(Copyright © ULJO)