Det här går inte att sopa under mattan,
för redan förra fredagen kände jag att
något var på färde. Så nu får jag stå för
fiolerna för att jag inte såg om mitt hus.

Huvudet är fullt av bomull och kroppen
växlar mellan tuppaskinn och het kamin.
Jag har ett helt rivjärn i halsen och en
droppande kran. Att jag sedan låter som
"Karo" hela tiden är ganska utmattande.

Ungarna har också fått sig en släng.

Men det är inget att gräva ner sig för.
Det är bara att ligga pall och inte ha eld
i baken, för då kan det gå åt pipan,
fullständigt utslagen som jag är.

Men det är ju klart som korvspad att
kroppen inte orkar med hur mycket
som helst, så jag får nog ligga för ankar
ett tag till.

Nej, nu lägger jag av innan jag börjar
prata i nattmössan.

Tjenixen!!!