ditt revolverhjärta, Asta
har du nyligen laddat dess skotthus?
har du fått nya kulor att fylla din mun
och förvandla dem till skotten, jag plockar efter dig.
likt sagans brödsmulor
stoppar jag dem på mig
och skriver om dess sköra hylsspån språk
det du alltid kunnat måla upp med din mun.

detta våldsamt röda språk,
jag delvis än kan känna
bränna mellan revbenen, där skotten
missade.