och Asta nu sist, undrar jag ännu om de tvunget
måste vara en drake,
som flyger i ditt hjärta?
kanske kunde det istället
vara ett barn.
ett som springer längst strandlinjen
med händerna ovanför huvudet
och som vi greppar efter
någonting, precis utom räckhåll.

kanske ditt hjärta,
då kunde fyllas av annat än drakens vind.
kunde det kanske vara
barnets vinkande händer?
som från strandkanten sänder en
vind att fylla dig.
få ditt varsamma leende att glöda
och lysa bort de mörka.