storasyster och jag gav upp kampen och lät lillan vara hemma från skolan. hon var snuvig och sur. jag lovade ringa hennes lärare. vi sprang i rekordfart för att hinna med tåget österut. syrran sprang före. hon hade månadskort, inte jag. jag började knappa på biljettautomaten men ändrade mig när jag hörde visslingen. tåget var redan i rörelse, men dörren fortfarande öppen när jag svingade mig upp och tog mig in i kupén. konduktören var en snygging i trettioårsåldern. brunt krull och bockskägg. gör inte om det där, sa han, log och konstaterade att jag bara hade ett örhänge. det var vackert, en kaskad i silver och turkos.