Gråa och mörka dagar slukar sinnets livsglädje i en munsbit.

Det är nu jag minns sommarens hetaste dagar, önskar att känna värmen och att få lapa solens strålar igen.

Det är nu jag får ångest att jag förbannade solen just de där varmaste dagarna, att jag svor och önskade att molnen skulle komma.

Det är nu som jag glömmer att det finns en sådan årstid där mörkret lättar och kylan försvinner.

Gråa och mörka dagar känns som en evighet när själen fryser och blir mörk.