Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Richard Jordan på väg in i vraket Titanic

Han skrattade. Detta måste betyda att han inte är rädd för mig. Medan de kör landet i botten blandar croupier och ger, jag får bara klädda kort. Runt tiggaren från Sikby. Praktiserade de med cirklar plastbord whiskyrit. Vi har gått från 1990 till 1996. Ryssen är i öst. En Soaring Raven faller ifrån. Det bör läsas på natten, skrivas på morgonen (innan lugnet). Vi håller ihop och har nästan blodsband - Jag skrattade aldrig för jag var jätterädd.

Hur hade han mage att imitera Raymond? Fastän han var likadan. Ändå inte riktigt kunnat prata om den. Man måste inte prata om den annat än med sin läkare och inte i så pass stora uppslag.

Var på den här platsen veckotals av år, så ta det där med en doktor och inte öns allmänhet som såg ditt sminkade ansikte. Låtsades vara jättetuff i överdoseringar, alkoholismen. Socknarna Giftby, Sikby, Svarteborg undrade men vi skrattar mer än någonsin och möter dig på en skärm och det med äran i behåll. Vi hade kort sagt blivit behandlade som skit och det kanske med rätta. Sexuella, bisarra lekar mellan er. Hela secondhandaffären med aposteln eller något annat... kanske rockabilly, de ljusa gardinerna må släppa in dem alla och solen lyser på för jämnan, någon bar snälla kläder, fårakläder. Drack Blossa. Han log och skrattade.

Han skrattade åt sin nya elaka idé.

Men seså. Andra föll inte in i skrattandet när hans kvinna förnedras och ställs på källarens kalla stengolv. Vattenfylld av tårars sjöar. Gamla lysrör som speglade hallon bländade mig, oss i personalen. Hon från Mälarblick med bestämdhet. Hon verkar "försvunnen" 1995. Andra kvinnor kommer i hennes ställe. Pearlsvart ninja letande i färgbandet på skrivmaskinen.

Påpekas bör att råbockarna började gå över isen fjärran ifrån. Och vinyldammet spelades. Hjortronhybrider "gavs ut" på okänt bolag. Ett stort sminkat mansöga hör till showen. Pearls adamsäpple, det var getögon klädda i de smutsiga kvinnokläderna från källargolvet. De här 2-3 personerna iakttog marknadsdelarna. Och precis som Squeaky gnällde de att ingen förstod. Fick kärleksbrev från en ond man. Det finns ingen som är den rätta.

En kväll ropade de "STASI! STASI! Ditt ansikte är ju likblekt". Nedanför fönstret har servetten fläck från stearin, och en text och en åra. Månader angavs: 29 Månskära. 6 Lövfall. Mobben gick mellan våra socknar och bråkade och där fanns hörnsmutset, denna kabal. En socken var det äldre Duck City. Pratade i en husvagn, vi zickzackade bort från ön. "Jag har inte, azzå". Vi hade gått in i dystra timmen, vår medvinds motsats. Begäret och lustarna tar tyvärr över och så är det med det vid lanternan. Ett pratande ljus och även en porslinsros. Jag känner igen hennes politikerröst. "Jag minns ingenting, jag drömde". Okänd värld av oljefat, tallrikar och roulettebord snurrar. Mitt i allt var där allhelgonautseendet.

Ljud, som bara var löv. Men det är lyhört. Jag söker med eld och lykta. Och hon påbörjade meningar och kom ingenstans. Med den isbjörntass hon hade som amulett. "Nazisterna sade vi ska knulla dig med våra batonger och man vaknar en morgon och så undrar om de verkligen var där och hotade". Jag vet inte om det var sant, ringer veteranerna, vad ska jag göra åt detta? Trasig tumme står ut. Jag antar att jag aldrig får veta den hemligheten. Hon ville gå till gaymöten och möta dem öga mot öga, andra som dem. Ändå vågade hon inte ha framme regnbågsflaggan i en vimpel på sitt rum med ett fönster ut mot gatan. Tiden är natt den här årstiden. Stod och satt hon med henne men inte låg i lojalitet, gör hösten allt mörkare i det stora socialistiska partiet där det här hör hemma. Plättarna skulle från nu smaka saffran och soppan curry som i landet där hon föddes. Hon satte till slut upp en övervakningsbild i sin trappa men tog bort då där inte fastnade något av intresse. Och utan min vetskap den gången. Bilden togs ner. Kommer tillbaka i en avlägsen framtid. Jag flyttade ju också till Stockholm.

Jag ska lyssna på gamla program om du får mig att le och jag log utan att lyssna desto mer. Och kan drömma utanför sömnen, pratkvarnarna låg alla i samma ide, men sade bara mmm. När vi vaknar ska vi uttala oss igen. Minnen från... Härkäbrev. Stiger upp nybadad. Huden. Jag är inte alls materialistisk. Pizzaäter, Dubonnetdricker. Härkä Hercules log, jag håller på att dö när Kristin kommer in direkt i sovrummet, och tar mig tillbaka till verkligheten!

 




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 372 gånger
Publicerad 2015-11-07 19:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström