... jag inte är
medveten om
att mina  förutsättningar
för att överleva 
är i princip obefintliga ...

... och så har varit
sedan många år ...

Det är bara det
att det finns sådant i mitt liv
utöver livet i sig
som får mig att bortse 
från detta lilla väsentliga faktum ...

Kanske är det så
att jag för att vara så förbannat smart
stundom är outgrundligt dum ...

... men jag kan ej
välja annat än att tro ...

Tro på 
att om jag bara
fortsätter att övervinna 
det omöjliga
och de konsekvenser
som mina vinster får ...

... så kommer jag
någon dag eller natt
finna någon liten förutsättning
som hjälper mig 
att skapa de förutsättningar
jag behöver
för att kunna börja sluta överleva
och istället äntligen få
börja leva resten av mitt liv ...

Utan att ständigt
behöva ha beredskap för
att det åter tas ifrån mig igen
av omständigheterna,
den mindre önskvärda försynen
eller med bistånd från någon
jag i all min kamp för överlenad
tagit miste på för att vara min vän ...

Det skulle kunna vara
så mycket lättare 
om du som är den dig
som för mig är ämnad
vore här för att
stanna och förbli
nära tätt intill ...

Saknar dig
helt absolut bestämt
blott bara 
ständigt och jämt ...

Men det har jag nog
redan någon gång tidigare
bland alla mina skriftade flöden
kanske nämnt ...