Sedan jag var liten, sisådär 10-11 år
har jag förstått att den pusselbit som är jag
inte riktigt passade in i någon annans
kanske var jag lite kantstött
kanske hade min pusselbit bara råkat falla ner i fel pussel

Så när vi växte, så växte ni in i varandra
smälte samman i ett motiv jag inte kunde se
I ren trots började jag riva i mina kanter,
vässade dem tills jag kunde sticka i sidorna
i vanföreställning om att kunna borra mig in

Medan ni fortsatte att växa, att bygga pusslet större
blev mina taggar slöa

och jag började fila
laga
tejpa
Urholka

I ett fåfängt försök att hitta en plats där jag kan tvinga min pusselbit att passa


Kanske är jag lite kantstött
Kanske från fel pussel
(Eller så tappades jag mellan soffkuddarna och väntar fortfarande på att bli upplockad)

Tills dess

bara lite mer tejp



lim


gräva ur lite mer
av den pusselbit
som en gång var jag