Dunklets månad är för handen
Världen dold med dimslöjor
eller höljd i dunkel
är ute på äventyr.

Står gärna på havstrand
helst under storm
då vita gäss kastar saltvatten,
sitt stänk på mitt ansikte,
väcker mina drömmar till liv,
mina tankar får vandra
med denna blöta hälsning
till världens ände.

I dag
var havet mera stilla än levande.
Jag iakttog slumrande naturen
omkring mig.

Strandallés lindgränd stod naken
träd ställda i givakt som rekryter.
Regnet hade stått som spön i backen
redan några timmar.
Höstväders tårar, vattendroppar
dansade glatt på pölar.

Öars konturer i skymning
liknade stiliserade fartyg, även pråmar,
stränders bestånd av träd
i novembers sparsamma belysning
som en serie av risknippen.

Mot natten klarnade upp skyar
fick undra en stark skrikande gul synrand.
Efter solnedgång låg havet mörkt
bara då och då blinket från fyrarna!

Tyckte om att all levande höll andan.
Naturen är inte död, den vilar,
sover i dvala, laddar nya styrkor!
Mörker lägger,
beslöt att ta slummer även själv!

© Heikki Hellman 2015-11-19