Nu är det dags för ord
och inga visor!
De flesta tar inte upp
sitt skede i livet, till diskussion,
har ingen ork eller
har förtvivlan fått övertaget?
Men jag vill, jag har behov
att bli tillfredsställd!

Jag ser livet i miniatyr.
På våren börjar löven visa sig
nu på hösten
har vackra höstöven fallit….
livet med andra ord
från vårmorgons gryning
till höstkvälls skymning.
Jag tycker att livet blir uslare
i det långa loppet.

Död i naturen, kanske hellre,
en nödvändig paus i livsprocess
hjälper ej mycket, nej,
det blir allt ensammare tillstånd,
tomheten, stämningen bara förtätas.

Att skriva
kan lindra sveda och värk, längtan.
Därför sitter jag här igen och skriver,
ger utlopp i ord,
kvirrar om mitt illamående,
undrar, väntar på något som inte ännu
har hänt, kommit….?

År 2015 i november
mitt liv är fattigare, det har dött
något i mitt liv, något känsligt.
Jag orkar nätt och jämt
fortsätta livets lopp,
jag är besviken på livet, oinspirerad.

Mitt ork hänger på ett hår!
Min vovve Eetu är fysiskt närmare mig
än de andra skyddsänglarna,
en kvinnlig människokontakt
och ett par brevvänner.
Jag är snart utfattig,
ingen längtar efter mig.

Hur kunde jag råka i dessa svårigheter?
Jag har två gifta, barnlösa barn.
Den ena är totalt nonchalant
över mina öden,
den andra förslavad av tungt arbete.
Två lyckans ostar,
bara några vardagsbeskymmer, anser jag…

Jag har läst mina läxor,
jag gör inte mera misstag att ge råd,
återväxtens generation är klokt folk,
behöver inga råd
åtminstone enligt sin egen åsikt!

Min egen kära
väntar sin bortgång i vårdhemmets säng.
Jag har två bröder,
den ena ligger hälften av sin tid på sjukhus,
den andra lever utomlands,
båda är mina småbröder.
Vi träffas sporadiskt.

Hur hände det så här i detta liv.
Jag kunde aldrig förutse
ett sådant manuskipt!

Mina närmaste vänner
ligger redan i första hand
i kyrkogårdarnas mull och sand.
Regelbundet tankeutbyte har jag idag
endast med mina bastukamrater
som bäst fyra gånger om veckan.
Där är jag inte ensam
och det gäller även många andra där!
Ingen brist på ensamhet.
Vi pratar minst ytligt, det är bra så!
Endast politik och religion behandlas inte.
Det är ett andningshål
för att kämpa mot att bli annars galen!
Reservplan finns inte.

Jag fick under mina levnadsår mycket ledning
till friska levnadssätt.
Jag själv har inte varit ett typexempel.
Då jag gav råd till mina patienter
anser jag att jag var objektiv och korrekt,
flitig och hänsynsfull.

Min egen diet har gått bra.
Jag har inte insjuknat trots att
ha använt smör, fläsk, ost, sill och potatis
även ofta och tycker om dem som delikatess.
’Vit död’ , socker har jag också ätit,
en sup då och då har hört till mitt liv,
i allmänhet har njutit efter min lust
vad som helst, rimligt.
Jag har undvikit vitaminer då jag anser
att min diet innehöll allt nödvändigt för hälsa.

Min motion motsvarar den som behövs
utom den motion som görs under bär – och
svamputflykter eller på golfbana,
då belastar jag för mycket min kropp.
Mitt livs största blunder var att röka
årtiondenas tid minst två paket per dag.
Nu är jag rökfri sedan 28 år.

Jag tittar mig i spegeln!
Svårt att känna Heikki där!
Nosen har svällt. Dels min diet dels kortison.
Den tar jag att behandla min astma.
Min andfåddhet beror på mitt trötta hjärta.
Mitt ansikte ofta osnyggt då jag inte har rakat mig.
Då liknar jag vår föredetta utrikesminister
som förresten är min skolkamrat!

Hur har jag klarat mig över dessa pinsamma
ålderdoms år och skärseld?
Kanske det är min utmärkta hälsa under 65 år.

Jag flög ut i världen från skolans språklinje.
I dag anser jag att mina språk kunskaper
och en ständig lust och behov
att förkovra mina kunskaper har varit
min räddning, min livboj, annars
hade jag blivit galen mycket tidigare innan
jag konstaterade att jag är urgammal.
Numera studerar jag italienska i grupp.
Ytterligare pluggar jag ensam hemma
fem andra språk och dialekter.
Jag skriver mest på finska, mitt modersmål,
som man behärskar bäst.
Finska anser jag ett fint, rikt, månfaldigt,
i sina dialekter humoristiskt,
spännande i sin grammatik och talande språk!

Min käras modersmål är svenska. Dessutom
har jag haft många vänner som talar svenska.
Jag har hört talas svenska varje dag över femtio år.
Tyvärr har jag använt svenska alldeles för lite.
Jag har förbättrat i detta hänseende mycket
under mina två sista årtionden.
Ett bevis för detta är att jag har skrivit på svenska
över sexhundra dikter och kortnoveller!

Franskas baskunskaper fick jag i skola.
Franska blev flytande i Schweiz
där jag studerade medicin på franska 7 år.

Mina tyska studier började också i skola.
Mera övning fick jag i Tyskland
där jag jobbade två somrar.
Tyska blev ännu mera rutin
genom mina många tyska kontakter.

Arabiska är ’en främmande fågel’ bland mina språk.
Jag jobbade en gång i Arabien. Lärde mig lite
fonetiskt sociala språk.
This is to certify that Dr. H.H. has satisfactorily
completed the requirement for arabic beginners course.

Engelska, mitt långa språk, inspirerar mig minst.
Alla talar, ett överidealiserat språk!

Ålderdomens värsta fienden är
ensamhet och ensamhets spöke!
Det gör gott
att våga och kunna lätta sitt hjärta
då och då, det rensar luften och tankar!

© Heikki Hellman 2015-11-21