Fågeln slutade sjunga, och Nissa tycktes äntligen vakna upp ur sin förstening. Tessa drog henne otåligt i vadmalsärmen.

- Kom igen innan du fryser fast! Vad har det tagit åt dig, är du sjuk? Stå där och glo på en pippi, va. Jag vill hem till stugvärmen, elda och koka soppa!

- Jag har nog lite feber... mumlade Nissa.

- Desto viktigare att du kommer hem och får något varmt i dig. Rör på påkarna, tomtetjejen!

Nissa följde med hem utan protester. Tessa tryckte ner henne i den snidade gungstolen, gjorde upp eld och kokade soppa. Men inte ens Tessas legendariska grönkålssoppa med ägghalvor och ingefärsost smakade Nissa idag. Efter tre skedar sköt hon undan sin träskål.

- Du måste verkligen vara sjuk. Gå och lägg dig! Jag kryper ner och läser, fnös Tessa. Hon knatade bort till bokhyllan och grep demonstrativt Nissas favoritböcker: Tomten av Viktor Rydberg och Charles Dickens En Julsaga. Säkerligen var hon sur över sin ratade soppa.

Nissa satt kvar och påtade i elden. Tessa bläddrade intensivt i sin sänghörna en hel kvart. Sedan somnade hon sött med ansiktet i boken, mitt i versen om tomten och svalan. Kanske var det där administrationsarbetet mer betungande än vad det såg ut till, tänkte Nissa. Själv hade hon värk i ryggen efter en tung dag vid fällknivsmaskinen, men kände ingen lust att sova. En märklig, ny oro jagade genom kroppen. Vems var rösten som talade om hospice och själar? Och hur kunde det komma sig att hon plötsligt förstod fåglarnas språk? Nissa rös i värmen från elden. Känslan av sorg från grötrasten på jobbet kom tillbaka. Hon kom att tänka på sin farmor Nissas begravning, och den vackra dikt hon läst vid hennes kista:

Jag har inget behov av ritualer

ty mitt hjärta är hudlöst
mina ögon en hunds

men jag älskar blommorna
när röda nejlikor fyller jorden
åt alla dem som är ensamma

Nissa hade valt dikten själv. Hon hade hittat den i en bok och fallit för det där med ritualer och hundar. Tomtar betraktades av många människor som hundar, tänkte Nissa. Som trogna bundsförvanter, men inte som likar. Visst hade tomtar ritualer för sig, men de var färre än människornas och garanterat mer seriösa. Gröten, glöggen och granen var på allvar. Små grodorna, små nubbarna och små blommorna däremot var människotrams, ingenting att hänga i julgranen.

Nejlikor var undantaget, Nissa älskade dem. Varje år köpte hon en stor bukett på verkstadens julmarknad, band en krans till dörren och tänkte på farmor, som skapat några av de vackraste broderierna på Nissas vadmalsrock. Farmor hade dött ung, inte ens hunnit fylla 400 år. Nissa hoppades på ett betydligt längre liv, men oroades av att hon redan börjat tänka på döden.