... är mer påtaglig
vid denna tid på året ...

Skymningen
släcker ej blott ut
dagens ljus ...

... den är även
i kropp och själ
synnerligen invasiv ...

Dövar 
och tynger
våra sinnen
allt emedan
den frigör
våra tankar
funderingar och minnen ...

Kvällningen
med sin tilltagande
mörka slöja
blir till 
ett slag av
omslutande trygghet och tröst
i närhet av ens ämnades bröst ...

... eller 
i ensamhetens avsaknad
av någon med vilken
man kan få kura skymning
mer en omslutande
ångestdrivande tvångströja ...

Gryningen
kan kännas fjärran
när nattens tysthet tar vid ...

Väntan på dagningen
blir till ett vikande hopp
som känns förutbestämt
att vara något som dröja
ännu en obestämd tid ...

Jämväl 
gryningen obevekligt
övergår till 
en ny morgondag
såsom den gjort
alla andra tidigare dagar ...

... oavsett vilka maror
och grad av ångest
som under mörkrets timmar
vår kropp och själ jagar ...

Allt i enlighet 
med Universums lagar ...

Men för oss
alla och envar
så som existentiell
person och individ
är det för vårt
eget faktiska deltagande
och inklusion
i den nya morgondagen
ingen självklar garanti ...

Därför är det 
rätt väsentligt
att ta vara på
varje given 
timme, minut och sekund
vi får här och nu
i vårt icke förutbestämda liv ...