När Nissa vaknade hade Tessa redan traskat till jobbet. Hennes träskor var utgångna och det låg en lapp på det renskurade köksbordet. Brunt omslagspapper och blyerts, Tessas sirliga handstil:

Kära Nissa. Sköt om dig, stanna hemma idag, drick te och glögg med ingefära och honung, kurera din hosta. Det är inte hälsosamt att arbeta med feber i kroppen. Jag talar med Bosse.

PS: Om du blir sugen senare står soppan i skafferiet. Kram, Tessa

Feber? Hade hon det? Nissa lade en hand på sin egen panna, men eftersom handen var lika varm som huvudet var det svårt att bedöma temperaturen. Stanna hemma från tomteverkstaden, en hel lång torsdag, en av de tre innan julafton? Nej, det bar Nissa emot. Hon hade aldrig i sitt liv missat en arbetsdag och det hade henne veterligen inte hennes föräldrar heller. Nisse hade troget stått vid sin svarv och Tessa, som kallades Pressa, vid sitt pressjärn. Pressa hade bibringat Nissa mycken kunskap om de textila fibrernas hemligheter, och med Nisses hjälp hade hon lärt sig svarva en och annan ljusstake. Det var före de roterande, alfabetiska arbetsbetingens tid. I föräldrarnas ungdom hade alla tomtor och tomtar fått specialisera sig på en syssla. 

Nissas föräldrar var nu förflyttade till Tomteverkstaden i Nissehult, där arbetsdelningen inte var lika hård, och där deras specialistkunskaper kom till större nytta. De var ju ännu friska och arbetsföra, bara 350 år, hade ett helt sekel kvar till pensioneringen. De skickade ett julkort varje Torsdag, och Nissa svarade troget.

Nissa drog på sig vadmalsrocken och träskorna, stapplade ut i blötsnön och tog sig framåt på darriga ben. Det hade töat. Det droppade från träden och himlen var grå.

Nissa stannade till vid trädet där hon mött sidensvansen förut. Nu kunde hon inte se honom, men trädet hade ändå något som fick henne att stanna, en makt som höll henne kvar. Det var en knotig ek med skrovlig bark, såg hon. Nissa drabbades av tillit och omfamnade trädet, hörde dess viskningar.

bara bara trän

bara bara, kala trän

barken darrar. Nu

Innan Nissa domnade bort fick hon en skymt av en glimmande kula, som dinglade mellan ekens grenar. Var det så här det kändes att bli hypnotiserad?