i en version
ser du henne på en äng

du vet inte varför du är där
varför du är ovan mark
du brukar vara i ditt rike
i din underjord
men
berättelsen kräver att du ser henne;
att du blir tagen av hennes skönhet

i den här versionen är hon
det vackraste du har sett
och du älskar henne innan hon ens hunnit öppna munnen
det är kärlek vid första ögonkastet
eller
lust
eller
någonting långt mer diffust

du frågar dig: varför är hon ensam?

och när du tar henne i dina armar är hon het av solen;
av de bleka strålar som smekt hennes hud
du inser att du inte är den första mannen som rör henne
för solen är hennes farbror
(precis som du)

hon skriker och gråter
för i alla versioner
är hon en flicka;
det är ditt våld
som gör henne till kvinna
och när ni färdas ner i underjorden
undan all skändlig sol, all grönska
kysser du henne
för att slippa se illusionen av barndom i hennes ansikte



i en annan version är du i ditt rike
i det tungsinniga mörkret i din underjord
och du ser genom en spricka i jorden
hur hon lutar sig fram och plockar en blomma;
du hör hennes klingande flickskratt ovanför
det ringer i dina öron och
när hon rycker upp rötterna ur marken känns det som ditt eget hjärta
slits upp med dem

här infinner sig hänförelsen
igen
det är kärlek vid första ögonkastet
eller
desperation

och det får jorden att skälva, att öppnas upp för dig
för din vagn och dina hästar
du är allvarlig och mörk, närmast
gimmick-mässig
för att berättelsen kräver det

ljuset sticker i dina ögon och
hennes hud är så varm, hennes små händer
slår tröstlöst mot ditt bröst när ni färdas ner i mörkret
jorden slukar er och
du håller henne tätt intill, försöker glömma
hur du dömer henne till en evighet utan den där solen
utan grönskan

(men också en evighet utan ensamhet
tänker du.
hon är
alltid sedd, av allting i naturen
men också
aldrig sedd
alltid ensam
så är det
i alla versioner)

du vill säga någonting
till flickan i ditt knä
men hennes runda kinder, fläckiga av gråt och
hennes skälvande kropp
får ditt hjärta att krampa, du ser
att hon har dina nattsvarta ögon, känner
hennes blod som är ditt blod under den tunna (solvarma) huden

så du kysser bort alla spår av tårar, all
inbillad flickighet, söker efter
kvinnan där bakom, gudinnan
tänker på
ert besudlade stamträd
den ofrånkomliga evigheten
denna mänskliga skepnad
som så ofta
är mer
än en skepnad