En viskning genom en virtuell tornado.
Är din målarduk mörkare än min?
Om klorofyllet följer dig bakom ögonlocken.
Om du bänder upp det glömda knarret.

De vita prickarna skrämmer nackhåren.
Skriker dina spetsiga berg efter mig?
Om våra fyllor döljer sig bakom ögonmåtten.
Om du vänder bort från de gömda barren.

Mina nötta skor matchar den flagnande parkbänken.
Dina trötta ögon matchar mönstret på diskbänken.
Mina bokstäver skrattar bort dammet från bröstkorgen.
Dina första förfäder skrattar bort den röda sorgen.

Mina sladdar kramar det omslutna.
Dina ramlar alltid ner huvudstupa.

Pölarna på skolgården var mina bästa vänner. Du var nog en av mina absolut sämsta vänner. Ovanför grunden väntar du på mig. Inatt låtsas jag att stjärnorna glimmar för vår framtid. Smek bort svetten från min handflata. Lura bort resten av spåren på din gata. Ingenting behöver göra ont. Inte om det ekar bortom trumhinnorna.

Inget gör ont i mitt huvud.
Gör det ont i ditt?