Om du lyssnar, så kan vi jaga dygnen
Men dagarna ska vänta - det är det jag vill

Jag tror att jag behövde prata med dig igår
Antagligen kändes kallsvetten kring två
Galningar måste prata för att kunna stå

Ingen har sagt att himlen är blind, men
När jag ändå ser att himlen skakar till,
Tar dagen sig vidare - men klockan står still

Endast du visste om att det fanns ett förakt
Även om det fanns mycket som var osagt
Lät du mig känna hatet mot förakt och makt

Säkert lika säkert som att öppna en grind
Kunde dagen öppna klockan - med en vind

"Ave Maria med massor av parenteser,
Riktat till alla vars namn jag inte vet än"
Något vi tänkte för att glömma att vi levde

Året tog livet, natten kom och gick
När mars togs föregivet, var allting en bikt
Ingen sa varför dagens rädsla - var en plikt

När timmarna lovade oss att vara dyra
Kände jag att andra, men inte vi, drack syran
Lätt som det var, insåg jag, att VI slapp kylan

Du får inte glömma hur snön stannade till
I vintras, när vi var de enda - här omkring

Gör det något att jag inte pratar om början?
Listor, telefonsamtal, alla stängda dörrar
Ärligt nu, gör det något? Slutet är väl början?

När marken glödde så var den din
Gjorde jorden frost så var den min
Rev dagen upp pengar - var den the kill

En gång var det tungt att du ringde, även om
Sömnen inte var lätt, som jag minns det
Åtminstone inte alls, när det blev vinter

Ärren från såren från en kärnfamilj
Ristar in dagarnas ängslan - som de vill

Du kan ta det jag har av vad vi var
Egentligen glömde jag en del du sa, men
Ta det jag har nu så blir det bra

Solen ramlade över jorden i April
Och månen hetsade när jag stod still
Men dagarna har väntat - det såg jag till

Du gick nog inte vidare, jag tror du sprang
Egentligen VET jag inte, men jag tror iallafall
Tiden kanske kommer när någon är kall

Ändå vill jag inte ha de där dygnen, men
Resten av dagarna får längta - om de vill