Du jag varenda jävla prick
i beundran skänker jag rosor
Alla är vi feta eller döende
rosenrasande på alla som lyckats
konstruera en egen metafysik
finna en ofunnen plats

Här i snö håller vi andan för att blå ansikten passar bättre till
helvetesröda rosor
Maskineriet spyr inte längre ut svart aska på den vita snön
för svärtan fläckar varmare breddgrader
finns väl inget behov av att störa vår vackra färgbalans
kaoset kan få regera någon annan stans

i beundran skänker ni rosor
till de som lyckats förflytta lidandet
själv drömmer jag om dagen mina rosors taggar punkterar
ditt hånfulla luftslott
men tills dess får du gärna förvara dem i den dyraste vasen
Du jag varenda jävla prick