Blicken fäst vid vita väggars fläckar
På gatorna hålls de lyckligas parad
Men när låset gått i lås och
cykeln är parkerad
Då rinner floderna längs tinningen och ned i kudden

Blicken fäst vid vita takets kvistar
Bland tusentals bekanta och
de bästa av vänner
Då finns inga tankar på hur
ensamma tårarna är

Blicken fäst vid vita golvets damm
I väntan är man aldrig två
Tårtimme efter tårtimme tills jag sakta drunknat i ett
Ensamhetens rutinmässiga hav
Imorgon är en ny dag