Jag trodde jag hade vågbrytaregenskaper
identifierade mig helst med dem kalla och stela
man hade sagt att här krävs inga förkunskaper
bara dina kravallsköldar är hela

Jag var trollkonstnär med övernaturliga förmågor
bara helgdagar mellan klockan sjuton och tjugotre
då fanns ingen anledning att bryta några vågor
man sa att till vardags kan du inte annat än låta det ske

Jag var heroinkicken sextonåringar delar på
alldeles för svag och inte i närheten av enhetlig
jag ville gå mot strömmen inte bara må
man tyckte jag skulle sitta ned, inte vara så retlig

Du viskade om att våga vara en annan
jag sålde polisiär utrustning till surfare
man sa att jag nog måste ta mig samman
du höll med om att nya jag var tuffare

Jag slutade skydda er mot havstyfonen
Jag gav upp på den falska verklighetsbluffen
Jag tog mig samman och blev rösten i megafonen
Du skrek att det här är den sista knuffen

Tillsist blev jag vågen jag inte kunde bryta
Nu är all tid du har att skryta
Det enda jag skänker dig är de liter som dränker dig