Drömmen om balkongen var så vacker och kändes så verklig att Nissa hade svårt att somna om. Hon öppnade vätteboken igen och läste vidare. Om Bolvättar och Bondeskydd, Illvilliga Illvättar, Landvättar och Landmärken, Svartsjuka Svartvättar, Vitsiktiga Vätterosor och Villande Vätteljus på havet...

Vättarnas liv verkade lika komplicerat som tomtarnas, tänkte Nissa. Kanske var de inte så onda ändå. Den där tv-vätten hon sett i mardrömmen var kanske bara en föraning om att Tessa skulle lämna deras vänskap, för att flytta ihop med TV-Prisse? Och vättekrigen var kanske bara en fiktion hos Tolkien? Vad är godhet, vad är krig?

Då hände något verkligt märkligt. Det knackade på stugdörren, mitt i natten. Nissa blev rädd förstås, men tänkte att det var ännu värre att sitta kvar och ängslas, så hon öppnade dörren.

Där stod kvinnan i den röda morgonrocken, henne som Nissa sett genom det vita husets fönster i trädgården med äppelträden. Hon var lika stor som förut, men verkade nu sväva en bit över brädgolvet. Nissa vinkade välkommen åt henne. Kvinnan satte sig i gungstolen vid den ännu glödande brasan och sjöng i takt med medarna knarrande:

I tidernas begynnelse när tiden inte räknades i tick och tackljud

Knappt ens ackljud

Sackade den varken eller galopperade ej heller

Tiden var ett sandkorn eller flera 

men utan ett glas att rinna mellan

Tidlös var Tiden

inte ursinnigt riden

Inte heller-Ursäkta vad är uret, månaden och året?

Tidens sandkorn började så rinna

snabbare och fortare inuti glasets kurviga kropp

Det var aldrig någon som sa -stopp!

Guldet blev till sand

som uppmättes i jämna högar

Sekundrar, minutrar, veckodagar

Fastnade vi i kvicksanden 

längtande efter

den varma sandstranden med oräkningsbara korn

När mogonrockskvinnan sjungit färdigt nickade hon åt Nissa, blev sakta suddigare i konturerna och försvann. Upplöstes i intet. Som i Dickens Julsaga, tänkte Nissa.

Gungstolen där varelsen nyss suttit knarrade fortfarande. Den gungade lätt fram och tillbaka en god stund innan den stannade. Förvirrad rakade Nissa ihop kolen som nu slutat glöda, stängde spjället och kröp ner under filten för att försöka få ännu ett par timmars sömn.