Jag trodde att jag såg
Förstod
men det var inte förrän jag själv
skickades genom nålens öga
tvingades spå mitt eget blod
som jag verkligen såg
de osynligt avvikande
de, som en gång fått se sin gryning strimlad
och tvingats gå med kriget inom sig
det där som aldrig kan lyftas ur 
de som strider,
för att upprätthålla gränser
människorna på Pressbyråer
som med krigstecknen på sina fingrar
darrade tar emot växel och Dextrosol
de som är sina egna artillerister
infanterister
fältskär
generaler
och stridsledningscentraler
människorna,
som trots varje champagneskummande sekund
tvingas bära sina inbördeskrig i  tvåtimmarsblock
fingertopparna, jag trodde jag såg dem
men nålen punkterade blicken
sörjan sipprade in under mitt skinn
också jag fick en Gaza-kropp
och min verklighet klarnade
min eviga strid var kommen
och jag knäade och sköt
såg febrigt hur slagfältet gungade med sörjan
kriget, tillståndet var verkligheten
aldrig  någonsin skulle det ses som vanligt