Jag fick ditt i går. Ditt årliga paket, som du har skickat varje år sedan längesen. Jag skickade mitt paket till dig redan i början av december men jag har inte hört något än. Har du fått det? Har du sett att jag skickade ditt favoritläppstift, lite nagellack och den där parfymen du tycker så mycket om, så att du skulle få känna dig lite fin? Jag vet inte hur det är med dig, det är så sällan vi hörs nuförtiden, men när jag fick ditt paket i går kunde jag inte låta bli att tänka på hur du har det. För jag undrar så hur du tänkte när du valde julklapp till mig i år.

Dina paketer brukar bjuda på spännande överraskningar, sällan är det något man hade kunnat förvänta sig och alltid något helt annat än det jag har önskat mig. Och det finns en tjusning i det där, att se vad du har hittat på. Så i går låg det där, ditt paket, i en sån där blå, förfrankerad påse från PostNord. Med lite tvekan öppnade jag sakta ena sidan med en sax. Var inte riktigt säker på om jag ville ha överraskningen då, när jag nyss hade kommit hem eller om jag kanske skulle spara den till senare på kvällen. Men jag öppnade den i alla fall där jag stod i köket med all annan julpost. I påsen låg något fyrkantigt hårt, misstänkt likt en bok och jag kände att du i år hade överträffat dig själv på ett riktigt bra sätt. Med lite större iver än jag annars brukar ha, rev jag bort pappret med de glada tomtarna på. Visst var det en bok och jag blev så glad. Visserligen var det inte alls någon jag ville ha, tvärtom var det en av de sämsta böcker jag har läst. Men jag var ganska glad ändå, du hade skickat en bok till mig och jag tänkte att du hade gjort det eftersom du kom ihåg att jag alltid brukar vilja ha en bok att läsa under den sköna jul- och nyårsledigheten. En viss förväntan infann sig när jag öppnade boken för att se om du hade skrivit någon hälsning till mig i den. Det hade du inte men ut trillade en liten lapp.

God Jul önskar Mamma
Du kan väl lämna tillbaka boken när du har läst den.

Besvikelsen spred sig inom mig, du gav mig en julklapp som du inte ens hade tänkt att jag skulle få behålla. Glädjen över att åtminstone ha fått en bok av dig rann av mig och kvar blev bara en konstig känsla av tomhet och jag kände mig nästan lite lurad. Men när jag uppgivet slängde boken på köksbänken och den landade med baksidan uppåt förbyttes besvikelsen på någon sekund till vrede och inte ens tomtarna på det blanka pappret kunde vara glada längre. Och nu undrar jag verkligen hur det står till med dig. För vem fan ger sitt barn en lånebok från biblioteket i julklapp?!

Så mamma, jag hoppas att ditt paket inte har kommit fram och att våra vägar aldrig mer korsas i stan. För jag vill inte längre se dig. Inte ens skuggan av ditt forna jag som sitter på parkbänkar och går längs kanalen. Hoppet om det där sista milligramet kärlek som jag trodde, hoppades, att du hade är slut. Slut. Och du kan glömma att jag tänker lämna tillbaka låneboken i ditt namn. En betalningsavi från biblioteket är det sista du får av mig.

God jul mamma.