under gryningens mantra blir jag
smärtsamt påmind om
gårdagsskimret
ochjagbordeintekalladetskimmerfördetvaraingetskimmeralls
men
soluppgången liksom tar min luft som om den inte
ser mig och
jag som alltid utgått ifrån att jag finns
jag vet inte längre


för


natten låtsas som ingenting


och



jag kan inte sluta vara i det



du vet,



det är både en gåva och ett helvete att känna allt
så jävla djupt
det sa själasyster till mig
och ibland undrar jag om jag ens
är värd henne



om du hör mig nu



själasyster,



vad ska jag göra?



för


i 15 timmar har jag tänkt på honom nu
han jag egentligen inte ens känner men som jag
skriver kärlekslåtar om
och som jag
tydligen ägnar 15 timmars
tankar
och det är
15 timmar
jag egentligen hade kunnat
kolla på skilda världar med dig
rita my little ponys och
skrattat mig till söms
i det närmaste jag nog kan komma
någon slags


s j ä l a r o


som att jag vet
vad det är men
det känns så
när jag vet att jag har min själ
inom en radie på
4 x 4 meter



och själasyster,



15 timmar är
15 timmar så
kan vi åka till saturnus nu
så jag får vila



jag vet ju
att du också
är trött






i depseration finns ett lugn, sa han







och det stämmer inte