Hälsinglands
kullar och svanker 
påminner om henne 

tillsammans seglar de
genom trasiga regnmoln

hittar fram till sig själva
- en gemenskap

där ensamheten
inte längre känns
som en mening
utan konjunktion

*
medan vallhunden
vaktar

lyssnar vind i orörd skog
under valv av längtan
från då till nu och sedan

hon visar stigar
han aldrig gått

de rundar berg och stenar
stannar vid tjärnens spegel

ser liv som spräcker ytan
och himmel i öppen dager

den dolda kraften eggar
driver till okänd mark

när innerlighetens kärna
öppnar länk till kärlek